Onsdag

Jag vill tacka alla er som lämnat hälsningar här i bloggen och även skrivit fina inlägg med hälsningar i era egna bloggar. Det betyder så mycket. Just nu tar vi en dag i taget, eller en stund i taget. Det har känts som om all energi dränerats och det har inte funnits nån ork till nånting egentligen.

Ska till vårdcentralen den här veckan och ta prover för om jag har B12-brist och sen hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan jag får komma till hjärtläkaren för fortsatt utredning. Har haft tryck över bröstet och haft ont, men Inderal lugnar lite iallafall. Och jag vaknar inte av några ”ryck” längre. Har funderat över den enorma magsmärtan jag hade natten till lördagen för ett par veckor sen, kan det varit kärlkramp jag hade? Jag hade ont i vänster arm då också, men jag kopplade inte det med att det var nåt med hjärtat. Magsmärtan glömmer jag inte…

Ska försöka samla ihop lite energi, det lär behövas då det är mycket att tänka på närmaste tiden. Och jag behöver all energi för att hjälpa Bea.

Det var mitt hjärta hela tiden…

I fredags träffade jag läkaren på vårdcentralen. EKG-vagnen följde med in och dom tog alltså ett EKG. Jag berättade att jag haft ont sista två veckorna och känt av diffusa smärtor. Pulsen var för hög och EKG-remsan visade hög aktivitet på hjärtat. Jag har känt att hjärtat jobbat på alldeles för fort och hårt utan att jag kunnat påverka det. Läkaren konstaterade att mitt hjärta har levt sitt eget liv. Jag diagnostiserades hösten 2008 med att jag hade för snabb överledning av impulserna från förmaket i hjärtmuskeln till kammaren och blev insatt på Verapamil. Innan hade jag ätit Inderal.

Nu gick jag tillbaka till Inderal i lördags och känner att jag börjar gå åt rätt håll. Hjärtat har lugnat sig, även om jag känner ett litet tryck över bröstet och att hjärtat vill jobba hårdare så känns det ändå lugnare. Det är inte alls som innan då jag fick ett tryck ända upp i halsen. Jag har också fått sova utan att vakna till av obehagliga ”ryck”. Jag upplevde det ofta som om hjärnan väckte mig, jag fick inte sova. Som om nåt var fel. Jag trodde det var svampen i halsen som spökade. Men jag har förstått nu att det är nån form av andingsuppehåll jag haft hela tiden. Och magsmärtorna jag åkte på i slutet av januari kan ju kopplas ihop också. Jag har haft lite ont ut i vänster arm och haft sockerdricka i armen. Och jag har haft rejält ont i ryggen sista två veckorna. Jag har fortfarande ont, särskilt skulderbladen, men hoppas att det ger sig så småningom.

Läkaren här har nu remitterat till hjärtspecialist för en ny utredning, eftersom jag utretts under våren, sommaren och hösten 2008, så är det väl dags igen. Tills dess äter jag nu Inderal.

Beatrice och Ulf

Bilderna är från 2002 och 2001.

Ni två

Bea och Ulf, oktober 2001.

Tusen bitar

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va’ svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Björn Afzelius

Till dig

Nu behöver du aldrig mer känna nån törst. Du slipper all ångest.

Din vandring

Du rycktes bort hastigt och din vandring har precis börjat. Jag vet att du inte behöver gå ensam länge till. Vi finns här hela tiden.

Hejdå Ulf…

I morse kom beskedet. Beas pappa har gått bort. Han blev 47 år.

Herr Hellesøs känsla för snuttepuffljus

Bilden avslöjar att Terje är en sucker för snuttepuffljus! Här har han intagit sin plats i detta ljus en aprildag 2008, Stor-Skärjan i Hälsingland. Längtan till våren blir ju inte mindre av att se denna bild…

Brevlådan…

She wrote a long letter on a short piece of paper…